Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Välkommen, Hiälte! Koiu, var Gustaf, oss befria:
Endräcbtigheten vill ditt säte rätta opp;
När tvedrächt vill p& nytt som förr begynna skria.
Så blifver allas svar: Vår Wase gifver hopp,
At gamla Svealand skal ur sin aska grönska,
Frambringa bättre frucht än vj oss kunna önska.
Sä kommer Landsens barn, samhällig Riksdag hålla,
Då enighet igen får i vårt rike boo;
Fördrifvom alt, hvad kan en allmän ofärd vålla,
At frid och säkerhet i norden måtte groo.
Yär kloka Konung vill sitt land på fötter sätta
J Svea välgång sigh en minnesstod uprätta.
Men ach! Här är min frögd vid Gustafs graf försvunnen
Oenighet och hat om högsta stället rifs;
Än egennyttighet vid styret varder funnen,
Det främsta hedersrum åt list och arghet gifs,
Som äggar Svänska män at moth hvarannan kämpa,
Af afvund, högmod, hämd sin egen frihet dämpa.
Hvem kan de vittra män, de ädla namn uptekna,
Them tvedrächt lagt i mull, oenighet förödt,
När Sturar, Sparrar med Banerer, Biälkar blekna,
Då gamla, kloka Råd för svärd och yxan dödt?
Men tyst! Iagh vill i dag ej rifva upp den smärta,
Som blodig tårar tryckt ur mångens klämda hiärta.
Jagh qväfver denna sorg och mig å nyo gläder
1 hoppet at få see vårt lands lycksalighet,
När Gustaf Adolph i sin farfars fothspår träder,
Förvärfvar evigt namn med Svänskas enighet;
Då visar himlen sielf, at han oss hiälper gärna,
Ty lyser liiligt opp en Ädel Oxenstiärna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
