Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En skamfläck vare dén, för men’eker· gunst och nåd,
För ära, lycka, gods, bort Rikeene sällhtat skänker,
Ued samvetslösa steg den arma Siälen kränker:
Han känne Herrans näpet för s&dant öfverdåd.
Den som af afvund, hämd, hat, egennyttighet,
Drifs Svea Kunga vahl på orätt väg förvrida,
Besinna, at den skal ostridigt en gång qvida,
Som till vår undergång sig minsta orsak vet.
Förbannad ur ecn man, som leder andra in
I skenbar mörkan väg, som xnen’skio siälar köper,
A t et okunnigt folk i faran blindvis löper,
När falska rådslag fått förblinda Siäl och sinn’.
Mit inre ständigt skal, det lilla jag förmår,
Anropa Herrans namn, at han vil oskuld hämna,
Med Cains märke den uti dess samvet nämna,
Som för enfaldig man 1 mörka nät och vrår.
Ack om mit bierteblod til lösning vore nog,
At köpa våra barn och oss ur nöd och fara,
Ack om jag vore värd ett släckte offer vara,
Så kunde jag för säll visst räkna mig med fog.
Men ach! min blod, min gråt, min klagan fåfeng är,
Jag är en maktlös man, beröfvad all förmåga,
Vil dock, så godt jag kan, til Svenska männer våga,
Med bön at de stå bi och höra mit begär.
Kom lät oss, mogne Män, i dag ur hågen slå
All afsikt för oss sielf och blott för Svidiot sörja,
At genom endrägt vi dess upkomst få förspöija,
Se Yfverbornas Land på säkra fotter stå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
