- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 4. P. Lagerlöf, E. Lindschöld, Edmund, Nils och Carl Gripenhjelm, J. G. Werwing och J. T. Geisler /
36

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från thet een liuflig Siäl, een dygd bland qvinno-stand
Sig med een maka slöt i kerleekz evigt band.

Men ach! Hvad säyer Jag? hvij talar Jag mootsträfvigt?
Thet band var alt för kort och intet mindr’ än evigt.

Nu är hon äter een, ja, snart sagt, mindr än een,

Een mehr än eensam Siäl, som skilder är frän then,
Som Hennes Hufvud var. Hoo kan thes sorg uthsiunga
Och heeta tårars flodh? Hoo har så konstig tunga?

Ey sörgde Yenus sä Adonin, tå han skadd
Och yncklig mördat blef uthaf een Yild-Svinsgadd;

Ey kund’ Halcyone mehr Tårar låta falla,

Tå hennes Man blef sänckt i Haffzens bolljor kalla;

Ey någon ödemark har slijk een klagan hördt
Af turturdufvans mun, hvars maka är förstörd.

Hur offta har thes sorg sig låtet falskt inbilla:

Han är ey död, han lefver än, Han sofver stilla?

Hur offta har hon tå the svala lemmar kryst
Ock kaUa fampntag ta et, hur’ offta velat kyst
Then ey mehr mötand’ Mun? men när hon åter vaknadt
Och hiärtat tänckt sig om, hvad har hon tå ey saknat?
Hvad har hon tå ey sökt, hvar vor then förra hampn,
Thet förra lynno och then altijd öpna fampn;

Hvar vor’ the ögnahvarf, som förr sitt hierta rörde;

Hvar vor* then lijfligheet, han i sin lemmar förde;

Hvar vor’ then dygd, som sig att älska öfvertalt,

Sampt sielfver älskat haar; och sist, hvar vor’ doch alt,
Som har sitt hierta mant af kärleek förr att brinna,

Nu smälta bort i sorg, nu bort i tårar rinna?

Hur’ offta har hon tig, o död, för een tyrann
Uthropt och, himmel, tig för grymheet klagat ann?
Förtörnas, Himmel, ey, att vij så dristigt qvijda,

Att vij med Klageröop så dierfft emot tig skrijda.

Sorg har och Hiältars mod betvunget, sorg har giordt,
Att man thet göra most’, som man ey förr har tordt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/4/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free