Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ther MILDHEET rijtad aff i egna Färgor stod
Och var Gudinno-lijk, fast än i Mennskio-Blod.
Een tunga liuff och klook, then man skull* säjia guteu
Och skapt aff Svada sielff: Then altijd oförtruten
Til Nåd och Oncksamheet, til strafva aldrig snaar.
Ja, i sin Tystheet ock vältalig offta var.
Men fram för alt een Siäl, moot hvilkens Loff ey hinner
Alt livad eens Penna föör och alt hvad tanckan finner;
Then, fast hon hoos sigh sågh all Dygd i hoopetaal,
Som andra serskildt haa och med ett sparsamt vaal,
Hon i sin Högheet doch sigh altijd nedrig stälte,
Och lijkväl högre bleff, tå hon sigh nederfalte.
Een angenähmer Siäl, som alles Hierta vann
Och Afvundz-Munnen sielff emoot sig bunden fann.
Ah, Döden var allen, then hon ey kunde röra:
Han trossad’ å sin Mackt och ville åthskildt göra
Thet alt, som samman haar giordt ett så dyrbart ETT,
Thet Verlden önskar än hoos sigh haa längre sedt.
Så syns Natur och Döen nu täfla fast om prijset,
Hveem aff thera större raacht och herskan haar bevijsat:
Thon ett så fagert Värck först sammanfogat haar,
Ε1Γ then, som skingrat sehr thet eå väl fogat var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
