Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
At han från Tamesis drog öfver Atlas Haaff
Inom Alcides sund och tädan sig begaff
In moot Charybdis svalg och tijt, som JEtna brinner,
Seen till Antenors Stad och tijt, hvar Ttbris rinner,
Och stanad’ endtlig vijd dhen stolta «Sem^-strand;
Behölt så många Språk, som han sedt Folk och Land.
Jagh prijsar mäst, at han sitt Fosterland uhr minne
Sy slog, men altiid var een redlig Svänsk i sinne.
Jagh tijger och, at han then Konst sig mechtig giort,
Som effter een Compass och rijtat papers-Chort
Ett skepp then blinda väg igenom bölian leeder
Så vijda, som Nsptun sin rijka fampn uthbreeder.
Fast mehr’ iagh roosa vill, at han har styra lärt
Sitt eget mod, at han så väl sin ungdom värt
För the Sireners sång och för the dolska klipper,
Them uthan brott och nöd ey mången undanslipper;
Fast mehr iagh roosa vil, at han så hiertelig
Åth sina vänner un t thet han sielff unte sigh;
At han medh vyrdnat mött föräldrars hulda hierta,
Förr theras högsta frögd och nu thers högsta smärta,
At the sin ålders tröst, sin hugnadt, hopp och sist
Måst i een eenda sohn sigh klaga alt haa mist;
Men thet som är förnämst, at han sin Gud behagat,
Som emoot Värdens hopp så underlig och lagat,
At, för’n han gåå til eiös sin konst at öfva fick,
Han strax een gijnan väg i sälleta hamnen gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
