Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lindschöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men med sin grefvinna ärfde han en betydlig förmögenhet,
som vid hans död befanns så medtagen, att han på
dödsbädden ansåg sig nödsakad anropa konungen om hjelp för
sina efterlefvande. Hvad bortgifvandet af tjenster angår,
så är det knappt troligt, ått Lindschöld hos en Carl XI,
som så väl kände sina embetsmän, skulle hafva vågat
förorda någon, hvars befordran skulle lända “till rikets
för-derftf. Skulle det slutligen hafva någon sanning för sig,
att han förde stor stat, så torde detta böra tillskrifvas hans
grefvinna, som till följe af sina rikedomar måhända älskade
ett mera lysande lefnadesätt
På dessa grunder lyckades dock slutligen grefve
Lind-scholds afundsmän att för några månader skilja honom ifrån
konungen. Mot slutet af skånska kriget föll Lindschöld
i en svår sjukdom, som for någon tid höll honom vid
sängen. Under tiden hade riksrådet Johan Gyllenstjerna
konungens hela förtroende; och som han städse fruktade
den sig långt öfverlägsne Lindschöld och, för egna planers
genomdrifvande, helst såg honom från konungen
aflägs-nad, så begagnade han sig nu af tillfallet, då Lindschöld
ej kunde försvara sig, och lyckades att genom osanna
uppgifter undantränga honom och i hans ställe uppbringa den
föga ansedde Joh. Béhnschold, i hvilken, ehuru han var
Lindschölds svåger, Gyllenstjerna funnit ett för sig, genom
sjelfva hans inskränkta förstånd, tjenligt redskap. Sedan
Lindschöld tillfrisknat, uppvaktade han konungen i
hög-qvarteret, men fick sig då, genom stallmästaren Mårten
Beutercrantz, antydt, att han kunde resa på sina gods.
Detta skedde i slutet af år 1679 *). Ovännerna
fröjdades; men deras fröjd blef icke långvarig. Följande
sommar var Lindschöld ej blott åter i utöfning af sina
em-beten, utan hadc äfven i än högre mått konungens
tor-troende. Såsom bevis på hans ädla karakter, må här ock
anmärkas, att han aldrig sökte att störta eller att hämnas
på sina fiender, hvilket dessa deremot icke försakade.
Eget är att såväl Gyllenstjerna som Béhnschold, innan året
slutade, gått till sina fäder, för att stå till rätta inför den
Högstes domstol. Då Lindschölds fiender icke egde andra
vapen emot honom, så sökte de att svärta honom medelst
*) I Les Anecdotes de Suede står 1676, hvilket tydligen är ett
tryckfel, som gifvit anledning till många lärda tvister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
