Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lindschöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blom 8äger att Lindscholds poemer, närmare kända och
betraktade, ej äro utan behag och poetisk förtjenst, samt
att de röja en författare af liflighet och så mycken böjlighet
i uttrycket, som på den tiden kunde ges deråt. Franzén
yttrar, att Lindscholds poesi utmärker sig genom en rik
omvexling af versarter, såväl som taflor. I beggedera,
ehuru ofullkomligt utförda de äro, finner han omisskänliga
anlag till de tvänne hufvudeiementerna af poesien, genom
hvilka hon närmar sig musiken och måleriet.
Hammar-sköld dömer deremot, att man i Lindscholds skaldestycken
förgäfves söker den storhet i åsigter och de genialiska
ideer, eom utmärkte hans politiska handlingar. Han
tilllägger dem visserligen förtjensten af att vara affattade i
åtskilliga varierande och val beräknade rythmiska former,
men att verserna äro tunga och språket späckadt öaed
franska ord, samt att skalden dessutom afbandlar ämnen, som
äro af en viss låg natur, såsom grafskrifter öfver hundar
oeh dylikt Sondén beklagar att Hammarsköld varit allt för
hård emot grefve Lindschöld och yttrar, att några af hans
småstvcken äro icke utan qvickhet och behag. Lénstrom
har funnit dem ledigt versifierade, behagliga och qvicka.
Wiesdgren anmärker att Sondén haft goda grunder för sitt
mildare omdöme, och anför följande vers:
Allt som lefvande är skall bäfva och skälfva som asplöf
hvarefter han tillägger: så skref Lindschöld mer än hundrade
år förr än man började tvista om hexametern var lämplig
för svenska språket. Sjelf bedömer Lindschöld sina
verser sålunda:
Min poesi är ringa och ej det namnet värd. —
Ständigt upptagen af statsmannavärf, egnade han också
endast sina hvilostunder åt sånggudinnorna. HanS flesta
poemer äro tillkomna i anledning af mer eller mindre
betydelsefulla festligheter vid hofvet och andra tillfällen.
Grefve Lindschöld var en glad och belefvad sÄskapsman,
och egnade gerna sina fristunder åt glädjen #ch skämtet.
Om han då någongång, troligen oftast på begäran, för att
roa sällskapet nedskref några verser, så böra dessa icke
för strängt bedömas. De voro ju icke ämnade för
kritiken, och att de anslogo för tillfället, bevisas bäst deraf,
att de blifvit förvarade, så att de Öfvergått till
efter-yerlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
