- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 4. P. Lagerlöf, E. Lindschöld, Edmund, Nils och Carl Gripenhjelm, J. G. Werwing och J. T. Geisler /
119

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lindschöld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

At våra hiertan blij i frce,

Sielfif älskad’ älska inga.

Så älsk’ oss hvem mäst vil och kan:
Alska möör står svänner väl ann.

La VieiUe88e. Ålderdomen.

IV. Öpningens. 1. Inträde.

I dhe gamla hedniske skrifter formales, at Saturnus, for Jove
flychtig, skulle ha kommit til Italien och der blifvit mycket väl
undfangen aff Iano, som aff honom sedan i månge saker är
undervist vorden, men fornembligst i dhe som hora til ett godt och
äbr-bart lefverne; h vilken lära han sedan främiat oeh förplantat hafver
ibland menniskiona; för hans nya lefvernes inrättande och
synner-lige klokheetz skuld hafva the tilägnat honom två ansichten, ett
baak, som dhe forflutne tijder och ett framman til, som dhe til·
kommande see och skärskåda skulle. Och effter verlden då har
varit och än är til det onda meer benägen och begifveu, än til thet
goda, tager han tilfälle at straffa dhem, som hans tucht- och
dygde-lähra förskutit och förachtat hafva, medh fölliande verser.

lanus.

Jag hafver länge lefvat och myckit sedt och hördt
Och i alla sakers kundskap rätt eielfva kärnan rördt,

Jag har eielf lärdt och gärna villiat lära andra
(Jthi all ährligheet på dygdebahnan vandra.

Men det har gådt så trögt och hollit myckit hårdt
At bringa gådt på bahn; ty godt har syntz vara svårt,
Och dhet onda lätt, sött kärti, öga och öra,

Krafftigt hooe dhe arga, dhe fromma at förföra,

Uthan at man märker eller stoort tänker på,

At ändtlig skal det onda een illak ende få.

När jag så for mig sielf, hvad skedt är, efftertänker,
Huru i all ting går, hvad pussar och hvad ränker
Den eena moot den andra har brukt och brukar än
Aff ett falskt hiärta, med söte ord och fagert skeen,

Så må jag spricka aff fortreet och tröttnar lefva
Bland sådant folk, som meer arghet än fromhet öfva,
Som aldrig villia göra, men altijdh hafva rätt,

Och räkna sig til ähra, medh ofoog hafva trätt,

Kifvat och stridt dhe reenhiertade at förtrycka,

Och i grund förstöra dhe frommas lust och lycka.

Dhe hålla for een last och lyte at lefva väl,

At ha ett roligt samveet, att ha een dygdig siäl,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/4/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free