Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lindschöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till herrn pa Steninge*).
wudh signe huus och heem och herren, som det äger,
Gee honom jtt långt lijf, god maka på sitt läger,
Att iempte värden sielf gästerne måge finna
När dee komma til byss, en good och from värdinna
Som fägnar dem rätt väl, ber dem vara välkombna
Geer tomtebylyckas skåhl åth dem, förr än tho sombna
Som seer dem vänligt ann, som håller måhlroon oppe
Och träder med till dantz, om giästen lyster hoppa.
Sij een så trogen vänn, en så kiärkommen maka,
Den man ey lättlig kan uthnr hvar baska skaka,
Feelar vår gode värdh, den måste han nu sööka
Och i sin ungdoms åhr sin ätt med alster öka,
Om han vill lyda rådh, ty om han längre dröjer
All kraft och saft går bort, sin svaghet han visst röjer.
Nu är Carl kar för sig, han kan sin plats försvara
Och löper om sitt gods, för annars grep ej fara;
Men om hans kättio-åhr gåå bort och åldren nalkas,
Då blijr for sent, för svårt med hiertans flicka skalkas
Fort, fort herr värdh, fort, fort om I sku bort och giftas,
Om moor skal taas i fambn, om äcktenskap skall stiftas,
Så är nu lagom tijd, ty vänte I för länge,
Då tör kanske bli tre for två, som gå til sänge,
Nu tåål väl värden skiämpt, men bättre fram at hörat,
När han får moor i fampn, gior kanske ondt i örat,
Ty huru mera är, fast man gior deraf löje,
Att bära itt par horn, är det doch föga nöije.
*) H. e*cell. Carl Gyllenstierna, som då egde denna egendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
