Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Gabriel Wewring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afsked från parnassen.
Parnassen jag nu öfvergifver,
Far val de nije systrars tropp.
Eho, som hågen därtil drifver,
I stället mit må klifva opp,
Hvad har jag bland det folck beställa
Där armod är som aldra störst?
Af Hippocrenens starka kiälla
Har jag omsider slakt min törst.
Sen jag uppå de magre slätter
Har fört min lilla hiord i bet,
Mån tro dess trefnad blifvit bätter,
Mån hon däraf är blefven fet?
Ney under brist och smärtan hårda
Hon stundelig försmäckta vill,
Och ingen finnes, som sig vårdar
Med gunstigt öga se dertil.
Lät hiältar vinna slott och städer,
Med seger giöra striden kort,
Jag deras låf förgiäfves qväder
Och ned för lagrén tvinar bort.
Jag gillar, Muser, eder lära,
At äran är ehr frucht och frö,
Men den, som lefveY blott af ära,
Kan mycket lätt af hunger dö.
Min stämma jag omsonst uphäfver,
At siunga en hogt klingand’ dikt,
När den, som skuld utaf mig krafver,
Vill höra klang af guld och vikt,
Ehuru liufligt jag ock talar,
Dock svarar hon med snorck oeh stim:
Min vän, jag måste ha riksdaler
Och fråga intet efter rim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
