Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Geisler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Να stod en Hannibal vid Roms befäste portar,
Fördenskull var ej tijd at bruka längre prut.
Straxt hörs ett rychte gå omkring til alla orter,
At Trawenthal har giort på feiden lyckligt slut;
Och Carol samlar prijs ifrån all verldsens kanter,
A t han så redligt frälst sin’ nära blods-för vandter.
Men säij, hvad hade vij mot ehr, i Saxer, brutit,
At eder täckts med eld beängsla Dyna-strand?
Var det den tack for all den myckua tienst I niutit,
För alt det skydd I haft af store Gustavs hand,
Och för at fordom I i frihet kunde träda
Mång stridbar svensk har måst en blodig skiorta kläda?
Dock i de näät, som man för andras fotter kastar,
Får man sig ofta sielf besnärd och fången sij.
Men jag med konung Carl til Narwska borgen hastar
Den åttij’ tusen man af falske Ryssar bry;
De spärra staden in med ett ofantligt läger,
Som skönt i tyngden nog, i mod dock ringa väger.
Et grymt och osnyggt folck, som föga annat veta,
An ströfva länder kring på ett omenskligt vijs,
Med blod besvalka der sin mordska törst och heta,
Och niuta seen af roof en illa fången spijs.
Ett folck — Men ä de folck, som så ochristligt truga,
Och grannars kraft och märg som glupne vargar suga?
Når Carol håller troo, til Muscow skänker sänder,
Och går å nyo in ett evigt frijds-förbund;
Då färdar tzaren uth til våre slott och länder
En gräslig svärm, som giÖr dem mången ängslig stund
Hans falska munn had’ knapt uphört at frijden sväria,
För’n han befalning gier vårt Land med eld förhärja.
Mon himlen kan en slijk förmäten arghet lida?
Nej, han af billig hämd ett rikligt mått utgiöt.
Vår ovänn måste nu sin’ händer sorgse vrida,
Och hysa krigets brunst uti sitt egit skiÖt,
Han måst nu efter frijd med blodigt hufvud leta,
Sen han vår konungs svärd til vrede dristat reta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
