Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Geisler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
At man förledit åhr så hårdt oss börja trycka.
Då vardt vårt väsend straxt omstielpt af första grunden,
Vår myntning blef instäld, och all vår handel bunden,
Vår koppar, som är här vårt enda, oss afhändes,
Och myntetecken se’n oss i det stället sändes;
Hvad redbart vj uti vår bergslags kassa hade,
Den vj här til vårt.verks allmänna tarf anlade,
Derhos hvars enskylt mynt, dermed ens bruk plär drifvas,
Allt sammans måste uth för myntetecken gifvas.
Gud bättre dem, som så på nva uptog vrkte, *
De skalkar, som til så förderfligt anslag styrckte,
Der i de skyldige ehr majestät och riket 1
Uti dess höga rätt och inkomst gräslig svikit.
Nog bafve vj så väl som våre förmänn höga
En sådan vår ruin dem tydligt stält för öga;
At här vid verket ej så grofve stöter tålas,
Det sågs då oifta nog handgriplig föremålas,
Dock alt omsyss; de skiäl, som mycket klart androges,
Med mycket påck och hot då uti vädret sloges.
Nu ä (Gud bättre) de påfölgder deraf skiedde,
Som så omständelig förut kund’ blifva sedde,
Förty på samma stund det myntet oss påträngdes,
Straxt från vår magra ort då all tilförsel stängdes;
Hvad til vårt verks behof och folkets nödtorfft kräfves,
Måst vj nu söka sielf kring landet, mäst förgäfves;
Här tryter ved och kohl, dem få vj nu ej köpa
För myntetecken, fast vi all vår bygd kringlöpa;
Nu trycker oss en så ovanlig nod och hunger,
At vår handtering är dervid oss allt för tunger;
Och om all vår förtienst oss då knapt föda hinte,
När här var drägligt pris på godz för goda mynte:
Hvad under då, at nu vårt verk sig intet bärer,
När väl femdubbelt tas för alt hvad man förtärer?
Men det oss aldramäst uti vårt eländ’ qväljer,
At ingen nu sitt gods för gångbart mynt oss säljer;
Platt ingen nu til vår aflägse ort uppsänder
Sin vahra, när vj ej hafftv bättre mynt i händer.
Här är det vahnt, at hijt mång tusend nööt uppkiöres
Hvart åhr, och mycken säd; men nu deraf ej höres,
En gruf-dräng står ej uth med sin så tunga möda,
När han dervid har knapt vattvelling til sin föda;
Se’n kunna vj vår malm ej få til bruks och smälta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
