Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Geisler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det segrande frnentimret*
I, väna fruefolk, hvars liufva tycke lockar
Til eder lydna alt, hvad siäl och hjerta har;
Min blyga skalde-mö för er sig ödminkt bockar,
Förr’n hon att rima om er magt sig företar.
Lät då en blider vink från täcka ögon flyta,
Så lär ei kraft och lif uti min fläder tryta.
Från verldens urqveds tid, så ha’n I haft den låtten
För oss, at ert behag vår vilja til sig drar;
Det märkte straxt vår far, den store jorde-drotten,
Som mer sin Eva än sin välfärd lydig var.
Mån tro jag då far vill, om jag det slutet fälde,
A t på vår vida jord är ert det äldsta välde?
Man har med undran sedt ock i de senre tider,
At utaf himlen är er en inalstrad magt,
Hvarmot vårt kön, ja snart all verlden, fåfängt strider,
Alt högt och yppert blir er spira underlagt,
Ert snille vinner snart de största örlogs kämpar,
Och deras hårda mod til spaka seder dämpar.
Den hielten, som i kraft har aldrig haft sin *like,
Som bojor sonderslet liksom förbrända blår,
Som ensam frälste et befägdadt land och rike,
Och tusend värda män med egna händer slår,
Som trådde lejon ner, måst för en qvinna ängslas,
Och af dess späda hand hans stela armar fängslas.
I, frida fruefolk, den pris er lämnas gerna,
At eder drägt hos oss är outsäglig stark;
Tänk, at en fattig väl, men däjlig judisk tärna
Kan til sin kärlek dra en väldiger monarch,
Kan böja’n hvart hon vil, ja uppå thronen klifva,
Och et oskyldigt folk ur mordske händer rifva*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
