Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Wollimhaus (Gyllenborg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lijka som Fiskaren klokt invefvar i Nätet och Garnen
Den så snälleligh svingande, spratlande, glittrande Fisken
Som uthi Bolian hijt och tijt faar och simmer och fijker,
Och som behändigast Jägar å Jachten snarliga fäller
Medh sitt hvassuddiga Spiut den å flychten vighfota Hiorten,
Då han i ringast bekymmer lustigh i Markene vanekar.
Och fast iagh är så makeligh medh tyst stigande Fotter
Migh i lönliga miugg framåt sagt smylande smyger,
Stiger doch vissa stegh jämt’ aldrigh slintande gånger,
A tygger och åskynier i all rum och lönliga hyrkle;
Hvarföre ingen må troo sigh vara så lätvijgh å Foten,
At han kan medh löpande flychten skutta sigh undan.
Ney, fly hvarest tu kan tänekia tigh hinn’ eller åtnåå,
Upp och fly til the all yttersta verldennes Öyjar,
Så och til the fast kulna, fasliga Nordiska Fiällar,
Fly och till Bergens gömsluga, diupa, holuga skrefvor,
Fly man, fly både Nordan och Sunnan, Östan och Vestan,
Doch skal iagh vara för handen och tigh der stanna för ögon.
Vore du klook, du töfvade väl och bidde min ankomst;
Ey är iagh så fasligh, som tu tigh bildar i sinne:
Dett är allen en fåfeng rädsla, som för eder gycklar.
Ingen är iagh til meen, som moot migh färdigh och redd är,
Uthan den, som säker i synd och i okyne svefvar;
Sådan allena medh rätta för migh skufva och bäfva.
Fromm’ och godom iagh inte giör ondt, förer inte til ångers,
Uthan ifrån denna möödsamme Verld til osäylige Frögder,
Som iagh har giort denn’ Unga, som aff migh nyliga fält är,
Den iagh haar skildt från tunga besvär, från suckan och ållan,
Från dett ostadiga Hiuul, der å Lyckan vacklar och hvirflar,
(Ty när hon syns vara högst, si, då ligger hon neder i
träcken)
Från all rädsla för ondt, från alsköns vidriga plågor.
Lijka som Skiepp från brusande Siöö, från gruffliga Haffs-
storm,
Der det kastas och hvälfves om kring hijt och tijt uthi BÖlian,
Hinner å lycktone fram och önskliga stannar i Hamnen:
Rätt så vunnet har han denne verldz orolige bullran,
Hamnat i säkraste Frögd, der han trygges i liufliga stillo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
