- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 5. Jacob och Anders Wollimhaus samt Olof och Carl Gyllenborg /
30

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Wollimhaus (Leyonstedt)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När som hon Dido, den modige Dam, ville tvinga til

Älskog.

Altså lutade nu, fast gäspande, tunger och sömpnigh,
Neder til Jorden sin Kropp Atalanta, där hvijlade stilla;
Hvilken emedleretijdh jagh dadan i tiockeste Skogen
Forde med Gudliger Art och med Konst-snabb-fotige

Värktyg.

När nu då Purpur-Aurora sin mångfalzfargade Mantell
Kastat had’ uth och Himmelens Blåss uthaff Fästet föriagat,
Solen i närmaste trappa til gångs ville Världen uplysa,
Skuddad9 iag bårt sin koos af Herdinnan den Här dige

Sömpnen,

Ställer mig så uppå Luur, seer til med ett tittande Öga.
Seen hon då vaknad var upp, och Sömnen ur Ögona

runnen,

Kuxade hijt och diit, aff Skräck beladdat och under:
Hiorden var borto, Lunden sin koos och älffven
försvunnen,

Sig vara förder bef&nt uthi Ödlige, villande Skogen
Mitt ibland ruskande Trää och surrande, skälfvande Löf-

blad.

Skogen var hålugh och tiocker och diup, fast fasslig af

ansend9,

Hvarest som Ödemark, mörker och tystheet hade sit hemvist,
Hvarest som Lööf och Blad så tätt vore bundne til-

hoopa,

Lijksom en härdiger Vägg, at ey Solenes ringeste Stråle
Mächtiger var på någ9 sätt dijt in sig trängiande sticka;
Skönligen och kunde sees, det at ingen skarp-äggiader yxe
Hade trätt in til at häria den . Skog, seen han först af

Naturen

För en Uhrminnes tijd blef plantat oeh sat på det Rummet.
Ey heller syntes där til något Footsporr af Folck eller

Fänat,

Foglar elT dylika Diur, som man giärna sig önskar faa

skåda,

Uthan mång rasande Biörn, mång Ulf med gapuge trummar
Hördes där ropa, så Topparna bognad9 och buktad9 i Skogen ;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/5/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free