- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 5. Jacob och Anders Wollimhaus samt Olof och Carl Gyllenborg /
34

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Wollimhaus (Leyonstedt)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvarfore, lijka som then, hvilken, snärdh uthi Toren och

Tistell,

När han sig redt hafli uth aff een, strax omvefves medh

andra,

Afven å slikt ett sätt Atalantæ nu gieck uthi händer,
Hvilken, blifvandes vårs’, at Banden alla på Bågen
Losnade voro tillijk’, och sig inte Medel mehr hafva,
Lyffter hon up sin Munn at beklaga dhet vidriga ödet;

I dhet så sender jag flux min lätt-foot-flyktige Wästvind,
Dhen der så makligen nidh Schefferinnan försätter på

marken.

Hvilken, när hon dijt kom, forsvan dhen omtalde

Schantzen,

Och uthi stellet igen biir hoon vårs’ een zijrliger ung-karl,
Känd uthaff kyn och aff ätt, uprunnen aff hederlig

stämma,

Prydder medh all den dygd, som Mannen mäst zirar och

anstår,

Nätt uthaff Kropsens Gestalt och käck til sin sniller och

åthburd,

Hvilken sig kallade Schantz, den aff mig var ränkelig

drillat,

Dijt på sistone förd, hvarest iag Atalanta har nidsatt.

Men den forrige Schantz, som een Schantz Schefferinnan i

synom,

Lätt jag försvinna sin koos, ty den rätta var siälfver nu

kommen.

Begge så stodo the stil een Stund som orörlige Stoder
Och medh ett Öga, fult uthaff under, beskådde hvarannan;
I dhet hoon tykte sigh see blandh mans personer den

skonste,

Han uthi henne befant een fulkomelig fägring bland quinnor.
H varför då, effter een bukt, reverentz och vyrdigit anträdh,
Stiger han til, taar herdinnan i hand, den med sina Läppar
Däffver och frågar där hoos, huru hon å det Rumet var

kommen,

Hvilket hoon säger i topp och i tåå alt rent uth til pricka;
Han henne lönar igen medh slikt, dett han om sig berättar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/5/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free