- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 5. Jacob och Anders Wollimhaus samt Olof och Carl Gyllenborg /
51

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Gyllenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stomäehtlgsie, AUernådigste Kraug!

j)én SjfVer himlen rår, åt Menniskior ey gifver,

Så länge de har boo, fullkomlig hiertans frögd;

Ty offta, hvad i dag det största nöije blifver,

Giör mången (om ej för) i mårgon oförnögd.

Hvad Ögat leker på, nar vij det effterträngta,

Vij tycka då, att mehr än alt det voro vardt;

När Vij ock äntlig få det vij så efterlängta,

Blir osis det intet mehr så dyrbart ock så kiärt.

Alt Nöye blandat är medh stor förtret ock möda,

Oek fast än alt vår frogd hehl ofullkomlig är,

Måst’ ofullkomlig frögd fullkomlig sorg oss föda;

’ ■ Ty ingen jordisk lust beständigt nöye bär.

Dem ödet lämnat haar i Verlden största lycka,

Ock Kungar, som haa alt hvad nånsin nämnas må,
De niuta minsta roo, dem tusend’ bördor trycka;

De Öfver andra vähl, men om sig sielf ey rå.

•För andras välfärd skull sin egen kropp de plåga:

Att slijta hälssan uth, syns vara dem en lag,

Sitt dyra lijf ock blod i fahran offta våga
Ock Unna sig ey sielf en glad ock rolig dag.

Vij andra, som vår syn med älände begynna,

Som ödetz moot ock med mång’ tusend’ puffar gier;
Hur fåfäng är vår flijt, när lyckan eij vil gynna,

Hur litet hielper dygd, när Afvund trycker nehr!
Hvad hielper Rijkedom, när man ey den vet bruka
Till sitt ock andras gagn! En rijk får aldrig nog:
Een Girug blir ey mätt, fast han feck alt upsluka.

Mån någon lefvat, som bli’t lycklig, förn han dog?
Om dygdén äntlig kan på någon sällheet råka
Ock får den förmåhn, som med skiähl hon hafva bör,
Af ålder ock fortreet är kroppen så uttråka’,

Att sielfva Nöyet sehn ey något Nöye giör.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/5/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free