Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kan man ju aldrig vänta
Af en kropp, som jorden bär.
Man kan nogsamt det aftaga,
Att den lag, Naturen fådt,
Måste all sin uhrsprung hafva
Utaf den, som mehr formådt.
Hoos Gud man den säkrast let&r,
Som alt giör till sitt behag,
Straffar den, som honom retar:
Utan straff en fåfäng lag.
Derfor är det klart som Sohlen,
Att vij mycket mehra fådt
Än det rutna skal i Jorden;
Sundt fornuft har vähl förstådt,
Att det måste Anda vara,
Hvilket vistas i vår kropp,
Som skall styra och försvara
Här vårt hela lefnadz lopp,
Som skall nogsamt vittne bära
Om Gudz stora nåd och macht
Och är skapad till att ähra
Gud af allo hiertans kraft.
Skapad till att evigt lefva,
Fast hon inga delar har,
Kan hon oss dock gifven blifya
Af vår Moder, som oss bar.
Ett lius kan det andra tända,
Mister der af intet mehr;
Gud behöfver intet sända
Någon skapad Siähl hijt nehr.
Han har velat så befalla:
Öker Ehr ock växer till;
Det är en gång sagt for alla
Och är hvad han hafva vill.
Altså huru kunna diuren
Lijknas vid en Menskias vett,
Eller något i Naturen
Utaf alt, hvad som vij sedt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
