- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 5. Jacob och Anders Wollimhaus samt Olof och Carl Gyllenborg /
94

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Gyllenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sammanbindelser ock sammangadningar skulle blifva til
intet Dygden alena skulle sökas, vördas ock bekrönas. Hyad
var då till at giöra emot en sådan Gudarnas lag? En
häpen tysthet förqvafde liudet af alla skrickande röster, en
oförståndig ovishet hindrade alt betänckande af den
inbillade sielfklokheten, ock en förblindat egen kiärlek ryckte
ännu utur sielfva askan af det förbrända Högmodet
Än-teligen begynte Bergz-skuggorna framkalla sitt Echo, såsom
det fullkombligaste Mästerstycke af hela Naturen, ock
bemödade sig på det högsta at förklara, det deras Echo borde
i anledning af det högst gällande beslutet blifva upsatt til
den högsta värdigheten; men när Echo kom fram ock skulle
föra ordet, blef intet annat af än halfva ord, stympade
meningar ock et ogrundat Utspråk. När alla sade: det är orätt,
sade Echo ratt; alla sade: det är obilligt, sade Echo billigt;
När alla ropade på Guden ApoUon, ropade Echo på Ollon;
När alla ropade på Minerva, ropade Echo på ärfva; När
alla ropade på samdräcktighet, ropade Echo på dräcktighet;
Ock så vidare. Altså måste Bergzskuggarna öfvergifva
denna sin förmente rättighet Huusskuggorna sökte ock
länge ibland sig effter någon, som ägde et gått ock
anständigt utspråk. Men det utvärtes stålta anseendet ville intet
giöra tillfyllest; ty drogo de fram sina Spegel-Ansickten,
hvilka de förmente vara de yppersta Skuggarna; Emedan
de kunde repræsentera deras Kroppar med de lifligaste
Fär-gor. Men det blef ock intet mera af dem än en inbillat
Färg, som var ombytlig uti hvart ögnablick, ock som stälte
sig effter allas tycken ock skapnader, hvilka aldrasidst
in-stälte sig hos dem, utan at vara någon huld ock trogen.
Altså blefvo de snart de aldraforhateligaste ibland alla.
Tornskuggorna kallade frain sina Klockeskuggor ock
förmente, at de skulle upfylla hela luftten med deras vanliga
klang ock gällande liud. Men, när de häfde sig högst up
i vädret ifrån den ena sidan till den andra, effter vanligheten,
då blef utaf alla deras Stora ock myndiga rörelser ingen
den ringaste värckan; ty desse Klockeskuggor hade ingen
Kläpp, ock blef altså alt deras arbete fåfängt ock
förgiäf-ves. De gröna skogars ock lundars skuggor hade ock vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/5/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free