Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En Dickt om menniskans lemmars upror emot magen.
Det var en gång (så börjas sagan
Om upror fordom emot magan),
At händer, armar, ben och fötter,
Ja, hvar en lem, af arbet trötte:,
De lade råd. Om hvad? Jo, om
I deras frihet dem tilkom
At äflas, fikas, träla, slafva
Och knappast tack för mödan hafva,
När endast magen, lat och kyndig,
Sig öfver alla giorde myndig;
Förtärde alt båd’ smått och stort,
Som dem så mycken möda giordt.
Först tegs, sen sårlades, togs snus;
Se’n nyses, bugas och giörs krus,
Hvem som skull’ tala först. Sidst blef
Det foten pålagt, som straxt klef
Uppå en pall, der skrapar högt
En långer bugt, samt, då han nögt
Med titlar hvar ens stålta sinne,
Bedt alla tiga, som vor’ inne,
Så talte (ty i fordom dar,
Som vi, alt ägde tal och svar):
Tänk, bröder, hur’ mång trötta språng
Jag gör, hvad väg båd svår och lång
Jag tråkar uppå is och snö,
I sand och ler, frost, slagg och tö.
Min granne, benet, ofta så
Mig fölgt, at sielfva knät måst stå
I gyttian. Bröder, ser man hit,
(Han hade tagit af med flit
Förut båd’ sko och strumpa) seen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
