Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
At, när da springer, går och står,
Jag uti alt, hvad jag förmår,
Tar del uti din moda; men,
När ditt besvär har vändt igen,
Och du får hvila, mast’ ei jag,
Det vare sig natt eller dag,
Båd’ sköta, plåstra och curera
Så dig, som våra syskon flera?
Dock, detta år ei sagt af mig,
Som at jag slikt förbrådde dig:
Vår vänskap och vår skyldskapsband
Gör mig dertil en villig hånd.
Jag kunde visa ärr och märken
Af köld och bransel: ja, den värken,
Du fruktar så, har sändt sin frände
På mig snart i hvar finger-ände.
Af brått, sår, skråmor har jag mer
Än någon, Bröder, utaf Er.
Jag kunde ock med skäl mig klaga,
At jag ei endast måste taga,
Som J, besvär at skaffa til
Alt, hvad som magen hafva vil.
Mig hennes Nåde ändå kör
At bringat up til hennes dör,
Jag menar munnen. Jag har svedt
Och sölat mig i hett och fett
Blott til at leta ut et stycke,
Som kitlat hennes höghets tycke.
Och hvad til lön? Ei en gång tack.
Men sådant alt är fåfängt snack!
Yi hafve alle vårt besvär,
En mer, en mindre. Men säg, är
Ei allas hug at se des slut?
Derpå bör ock vårt tal gå ut
Samt mogna rådslag. Mitt skal bli,
At vi oss sielfva sätta fri;
Hvar sörjer för sig sielf och gie/*
Ei lata magen något mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
