- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 5. Jacob och Anders Wollimhaus samt Olof och Carl Gyllenborg /
174

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och Jag til Ammiral. Vi hafva bågge varit lyckelige i
våra giften, begge lyckelige i våra barn, och bagge så
lyckelige at lemna dem i gådt tilstand efter oss; han fick val
intet lefva så långe som jag; men, når han dog, så dog
ock en så årlig och redlig Patriot, en så brave Officerare,
en så god och nprichtig vän, samt en så lastig och angenåm
såliskaps Bror, som någon i hela Sverige, ta’n hvar man
vill.

Fröken Sophia.

Min Fars endaste Doter tackar Er mycket, Gu-Far,
för det I talar så vål om honom.

Ammiral Enterfelk

Det år vål, det år vål; jag mins, jag var på hans
bröllop med Er Mor, Gu-Doter, som då var Gouverneur
Baron Stadigs ånka; dår var fnysande och snorckande,
skall I veta, fast i miugg. Några af brudens Slåcht
tyckte giftermålet olikt; Gladlynt forstod saken rått: han
sat-te nåsan rätt så högt i vädret som de; kallsinnigheten
e-mellan honom och dem varade i några år; men, når de
sågo, huru han på alt sått giorde Er Mor lycklig, hvad
noga omsorg han tog om sin Styf-Sons upfostring och
egendom, och huru han i alla måtto ålskade honom som
sitt egit Barn, då vart alt vål igen. Er goda Mor lefde
intet så många år, som hennes fromhet och dygdiga
lef-verne hade varit nödigt til ett exempel för andra här i
verlden, och ’hennes död var orsaken, at min goda Bror
och vän, Er Far, utaf sorg snart fölgde efter.

Fröken Sophia.

Men, min Gu-Far, har intet Fru Lotta orsak at vara
svartsiuk? I talar så mycket med mig, och intet med
henne. (Til Fru Lotta.) Tänck om Grefve Hurtig giorde så,
min Lotta lilla!

Fru Lotta. (Til Fröken.)

Tig, din Fiolla! (Til Ammiralen.) Ja, min Far, Fiken
tyckes ha rätt: jag har min san ordsak at vara litet
misslynt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/5/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free