- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 5. Jacob och Anders Wollimhaus samt Olof och Carl Gyllenborg /
204

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

V. A c t e n.

Första Iitrfldet

Baron Stadig. (Allena.)

<3fag vet intet väl, huru jag skall ansee den ähran, mig är
skiedd, at den vackra Fru Lotta låtit bedia mig til sig i
afton at hålla Herr Ammiralen Enterfelt sällskap; vid
andra omständigheter skalle jag hafva ansedt detta för en
obeskriflig lycka: men na kan jag intet annat än fruckta,
at mig dymedelst förebodas den största förlust, som jag
någonsin kan lida, och som är oersättelig — Fru Lottas
Fader är kommen til Staden, hvilckens samtycke endast
felades at giöra min Cousin lyckelig; min Cousin har ock sagt
mig, at Fru Lotta äfven befalt honom at i afton infinna
sig hos henne, samt at hon förlåtit honom de fehl, som
han kunde hafva begått Hvad bör jag sluta af alt detta,
annat än at Fru Lotta utsedt denna afton til at evigt gifva
sig i min Gousins våld, och at jag endast kommer at vara
där til ett bedröfiigt vitne? Men hvad vill jag giora? Jag
kan intet vara ond på Grefve Hurtig: han har giordt sitt
bästa at vinna den ädlaste skatt i hela verlden; jag har
ej heller ordsak at klaga på Fru Lotta: hennes val var
giordt, för än hon mig någonsin kiände; jag kan ej heller
säga, at hon gifvit mig den aldraminsta anledning at
hoppas, det hon ville eller kunde behierta min trogna kiärlek.
Jag vill önska dem begge lycka och med tålamod
upta-ga mitt oblida öde, samt, om moijeligit är, tilse, at denne
kiärleks svaghet, som på så kort tid så godt som aldeles
betagit mig all sinnets roo och alt nöije, må också blifva
den sista. Men här kommer den goda gamla Ammiralen;
där sir vi ännu en öfverlefva af vår gamla Svenska
ärlighet. Du redlige, kiäcke Gubbe, huru lyckelig vore jag,
om jag finge kalla dig Svärfar!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/5/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free