Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nér viste vi intet i min tid: vi galnades och hanskades
oss emillan, så det gick väl til, men vyrdade altid
ålderdomen ; dock det giör mig ondt, at jag sielf blef på
sistone något ifrig: bloden begynte at giäsa på Gubben, skall
I tro, Baron Stadig, och hade I intet kommit emellan,
så tror jag min san, at det blifvit bara alfvare utaf. Jag
förlåter Grefve Hurtig af alt mit hierta, ja, jag beklagar
äfven på det högsta den förtret, han dymedelst sig
ådragit.
Baron Stadig.
Huru då, Herr Ammiral?
Ammiral Enterfelt.
Ja, jag vil säija Er, Herr Baron: I vet utan tvifvel,
at Er Cousin friat til min dotter; I tör ock veta, at hans
Person stod henne så tämmeligen an. Hon hade ock
ämnat på mitt inrådande at i afton gifva honom ett
fullkomligt ja. Alt detta är öfverända: min Lotta hade for min
hemkomst fådt veta, hvad som händt på Caffé-huset,
bedyrade, när jag kom in til henne i hennes kammare, at
hon aldrig mer ville veta af Grefven, ja, påstod sig
där-til vara förbunden igenom en dyr ed, den hon aldrig
skulle bryta.
Baron Stadig.
Men står hon intet a t bevekas och at vara så
försonlig som hennes goda Far, hvilken likväl lidit största
oförrätten ?
Ammiral Enterfelt.
Jag giorde alt det jag kunde, at öfvertala henne
dertil, men fåfängt.
Baron Stadig.
Skulle Herr Ammiralen ei ännu villja giöra ett
försök? Hvem vet, om icke ett så fromsint fruentimmer, som
Fru Lotta, och som derjemte har så stor vyrdnad för sin
Far, torde låta öfvertala sig.
U
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
