Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baron Stadig.
Jag erhindrar mig, min skiöna Fru, at I är af samma
stånd som jag, och at en rätt så stor Kung, ja känskie
större, uphögt Er Far dertil, som den, hvilken benådat min
Familia dermed; jag vet ock, at ingen utan sidvördnad
for Öfverheten, som är all heders kiälla, kan giöra en
skillnad emellan desse och de förra tiders Familier. Hade
alla tiders Konungar här i Sverige lika mackt at benåda
deras undersåtare med heders stånd, så kunna ock alla
tiders Familier ei vara i olika anseende, utan at man
tillika vill sättja ett större värde på den ena Konungen än
på den andra, hvilket vore en äfventyrlig förmätenhet.
Det torde fuller så vara, at en eller annan kommit til
denna förmån utan särdeles förtienster, hvilket åtminstone
intet bandt vår redlige, gode gubbe, Er Far; men huru
kunna vi vara försäkrade om, at intet sådant i forna tider
sig tildragit? Min tancka är, skiönaste Fru Lotta, at, när
Öfverheten med sin höga hand bekräftat någons heders
stånd, i samma ögnablick alt det framfarna bör glömmas,
och allenast den nya Ridders-Mannens och des
Efterkommandes fölljande upförande, mandom och trohet giöra dem
mer eller mindre hedrade ibland oss; ja, min vackra Fru,
en väl och til Rikets tienst anlagd ungdom, ett redligt,
uprichtigt och tappert väsende, ett vänligt och nöisamt
umgänge, jämte en oföränderlig kiärlek för Fäderneslandet,
trohet och lydna för Öfverheten, giör i mitt tycke en
fullkomligare adelsman, än hundrade Tusend ahnor. Den
trägna ansökning, som jag ock nu giör hos Er, min vackra
Fru Lotta, bör äfven öfvertyga Er om, at jag hafver
samma tancka om Fruentimbret. Jag ser hos Er alla de
fullkomligbeter, som böra pryda Ert kiön, och dem vyrdar
och skattar jag mer, än om I kunde nämna Mors
Mormoder och så vidare ända tilbakars til Drottning Disa.
Ammiral Enterfelt.
Ah, ror aldrig denna förhateliga strängen, min Lotta.
Er tunga, kiäre qvinfolck, leker gemenligen mäst på denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
