Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Lotta.
Stig up, Grefve; alt är fåfängt: och til at mer
öfver-tyga Er derom, Baron Stadig, gif hit Er hånd och tag
denna handen, som tillika med mitt hierta gifver sig evigt
uti Ert våld.
Fröken Sophia.
Ah, du inbundne skalck du, kom väss, at du hade
detta redan i din lilla hierna, när du så kallsinnigt i jånses
begiärte tid at betäncka dig.
Fru Lotta.
Det är lika mycket, Fiken: saken är giord, och nu
skall du fritt få kalla mig Svägerska, om du vill.
Baron Stadig.
Min kiäraste Fru, döm af mitt stilla tigande om min
erkiäntzlas storlek: små välgiärningar finner man ord at
tacka före; men så stor, som den är, hvilcken I nu visat
mig, och det ändå just sedan I lemnat mig emellan hopp
och frucktan, öfvergår alla tacksamhets teckn, som med
ord kunna visas.
Lars Lustig.
(Tager ett rep utur böxsäcken, springer til
Grefve Hurtig och visar honom det samma.)
Monsieur, Monsieur, voicy en säker läkedom för
korgen och miältsiukan; probatum est.
Grefve Hurtig.
Gå din väg, din narr, eller jag lärer skiutza dig
hädan, så det skall hvissla efter.
Lars Lustig.
Mycken tack, nådige Grefve; jag res fuller utan skiutz:
jag kiänner alt för väl Ers Nådes håll-hästar; de slå så
gärna. Så går det: obuden tjenst blir altid försmådd. Men
hvad skall jag giöra med detta härliga elixiret, som likväl
gifvit så många en så rolig sömn, at de aldrig vaknat?
Hör, min skiöna Jungfru Sara, I hade liten vänskap för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
