Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na tijden bort åt, och likväl aldrig till detta ögne
blecket . . . och . .; äfven detta ögneblecket är mig olyckligit.
Men jag måste hafva tålamod: ödet är mig altijd således
vidrigt, när jag intet är i fält.
Sophia.
Jag märker, I har då varit i fält, Min Herre?
Unga Baron Sorgfrij.
Hvem? Jag, Min Fröken? Alt det jag kan svara
der-till, är, at en viss Potentat, som jag eij vill nämna, hatar
mig af hiertat. Man glunckar om Ryska penningar, som
skola vara komne i Rijket men huru många mutor har
jag eij försakat? At giöra äfven Ens Fiender rätt, så
måste jag tilstå, at våra alla tileammans ha orsak at vara
mig gramse. Det har eij varit något fältslag, någon
belägring eller schärmytzel, sedan Jag kom til Armeen,
hvar-est jag eij varit med; eij heller hafva fienderna nånsin
fått stryk, at intet denna handen låtet kiänna sig, fast än
jag dervid varit så olyckelig, at man eij altid nämnt mig
med så mycket herÖmm, som andra. I lärer likväl, Min
Fröken, om I minnes, esomoftast hafva sedt mitt namn i
avisorne.
Juliana.
Jag läser dem aldrig, Herre.
( Wånkiår kommer ifrän sitt samtal med Drängen.)
W ä n k i ä r. {for sig sielf.)
II vad attan siu tunnor tusende gråkattor säijer han
nu?
Unga Baron Sorgfrij.
Har Min Fröken då aldrig hört af Narven, Duna,
Klitzkof, eller låtet berätta sig om en Svänsk Officerare,
som lämnades så godt som död i Trencheen för Thorn.
Det är sant, att man, när Påsten affärdades, trodde det
Jag aldrig skulle bära värja mer. Hvar och en har sitt
fel: mitt består, till min olycka, däruti, att Jag är alt för
oförvägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
