Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han vore väl gifter. Jag hoppas, at han förtiänar den
goda tanckan, iag har om hans person.
J uliana.
Han skulle mycket vansläcktas eljest; men huru kan
Jag gifva en Frijare Ja, innan iag en gång sedt honom?
Gambia Sorgfrij.
Jag skall rätt nu gå med honom forbij Ert fönster;
då skola Era egna Ögon vara Dommare, om min
faderliga Kiärlek förblindar mig eller eij. I mitt tycke är intet
så förnämt och högt, han eij med skiäl kunde sträfva
efter, undantagandes allenast I, min Fröken: ty när en så
stor fullkomlighet låter vinna sig, måste sådant allenast
tillskrifvas des egen nåde .... I får intet låf at svara
här uppå. Far väl, min täcka Son-hustru; huru giärna tro
vij, det vij hierteligen önska!
Det andra Inträdet.
Juliana, Clara.
Juliana.
Du har rätt, Clara: Gubbens ärende var at frija för
sin Son.
Clara.
Jag fick i går så oförmärckt böra honom tala
derom med Frökens Herr-Far. Men, min Fröken, har hon
intet sedt vijsan, som är giord henne till ära? Hon är
hier-tans vacker. Stackars Herre, han är min san rätt
hiär-teligen kiär! Hvar rad i verserne, Ja, hvart ord är
Kiär-leks-fult.
Juli ana.
Det är intet den första vijsan, som blifvit giord för min
skuld, Clara: de må säija, huru länge de villja, at naturen
giör Poeter; Jag tror, Kiärleken gior det. Huru många
Adelsmän, som tro endast vara diäkne-lijkt at kunna skrit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
