Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sielf så vijda, at I intet en gång känner det Frutimret, I
frijar till. Understår I Er at follja mig med Era spelmän,
lärer iag vara betänkt at haf va en god starck dräng vid
porten at . . . (Sachta) släppa Er in.
Sophia.
Jag vill faller intet så groft handtera en Cavailler;
men det kan iag försäkra, at efter alt det onda, som han
sagt om min Vän, han aldrig skall vara välkommen hos
mig, så länge iag heter Sophia. (De gå bort)
Det itrde Inträdet
Unga Sorgfrij, Wänkiär.
Sorgfrij siunger*
Om flickan din forsmår dig,
Hvijsla, siung, hålt dig bra!
För en, som spåskt afslår dig,
, Tusend’ sku gie dig ja.
Nu mena faller desse två forsvundne mörksens
änglar, at de hafva gått rätt illa åt Sorgfrij, stackars gosse!
Lät mig se, här äro trän nog med starka qvistar, hvarvid
en ärlig Karl kan hänga np sig, ntan fruchtan at falla och
bryta halsen. Courage, Sorgfrij! Alns långt rep, ett enda
Luftsprång och ett enda ögnebleck kan göra dig frij for
alt älskogsqval; ha, ha, ha! En annan torde kanskie med
mindre företal ...
W ä n k i ä r.
Utan skiämt, Herre, mig tyckes desse mörksens
Änglar, som I kallat dem, förstå intet narrij. E’ra sagor
gior-de Er eij så särdeles heder denna gången, tyckes mig.
Unga Baron Sorgfrij.
Det är sant, Wänkiär: de hade eij vett nog at förstå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
