- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 5. Jacob och Anders Wollimhaus samt Olof och Carl Gyllenborg /
346

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

O Ri&ttkftr J • . • •

Saij, Ki&re Grefve, hvar får iag dig mer igiån?

O eftertancka, hvij blijr du eij evigt borta,

Seo du eij var tillstads, då iag dig mast behöfde?
Förnufftet mitt, som nyss af ungdoms yrhet qvåfdes,
Nu villas utaf sorg: iag soker fåfängt i
Ett grumligt minne, hvad min ofards början var.
Ach, säij mig, Wänkiär, saij, af hvad olycklig träta
Mitt och Gref Rättkiärs slagsmål fick sin böijan I
W änkiär.

Jag fruchtar, at min väns oachtsamhet
Uti des tal har hafft en påfölgd, som
Jag dock eij trodde kunna blij så yncklig.

Unga Baron Sorgfrij.

Sok, sök eij längre: du har hittat på mitt sår.

Åh, hur’ det svijderl Ja, iag kommer nu i hug,

At Rättkiär af natur n var svartsiuk; men
Hvad säijer iag? Han var; så är han då eij mer?
Ach, dödligt samvetz sting 1 ....

Jag mins, hur, hastigt bytt, med alfvarsammer upsyn
Han hörde alt, hvad iag för ro skull samman satt
Om qvinfolk och updichtat tractamente.

Förbannad’ tunga, du alt ondt och arghets kiälla,
Wår sällhets bane, du, ach, altfor flychtig lem,

Hvars obeskied som offtast vårdslöst röijer,

Hvad månge Ars beständig skrymtan dölgtl
Hur sällan kan förståndets styrsel dig
Rätt styra i ditt lopp! Jag hade hierta at
Dig rijfva ur min hals.

Wänkiär.

Men föreföll eij något tal Er millan,

För än I grymt hvars annars lijf angrepe?

Unga Baron Sorgfrij.

Han ville tala. Men iag, af ursinnig längtan
At slåss, gick på. Mig har ett giängse dumt begiär
At synas modig stört i alla plågors afgrund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/5/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free