Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mer de, som eij så snart få follja efter?
En slijk nppå iornufftet grundad tancka
Betar min sorg: Men gifve himlen, at
Min gode gamle Far och ställer sig till fredz.
Gamble Sorgfrij.
Mitt barn!
Unga Baron Sorgfrij.
Ach, plåga eij Er sielf, un’ mig den sista bönen.
Hvad! Om Er förebrås, at iag så skympfligt dödt,
Så tänk, at i min död vårt skyidskapz band är löst,
Och at min lijdna skam Er går altzintet an.
Utmatta eij E’r kropp till at beklaga mig,
Som döder intet hör E’r klagan elf behöfver.
Jag måste dö, lijkmycket om det skier
Utaf Natursens lopp elf utaf lagsens stränghet.
Hvad! Vill min liufve Far eij höra mina skiäl?
Vänd, vänd då eij E’r kiära åsyn från mig,
Men se mig ock eij an med en så ängslig Siäl!
Gamble Sorgfrij.
Ach, barn, ditt tal iag kunde höra evigt
Med nöije; men min syn är från dig vänd,
A t intet röija all min ängslan och min sorg,
När du mig rådde at godvilligt gie dig up.
Ah, grym åtanka, som alt tolamod beröfvar!
Unga Baron Sorgfrij.
E’r ängslan giör mig modfält, svag och barnslig;
Min gråt snart öfverliudt «ig tvingar fram, min Far.
Min kiärest’ Far, lät mig då med anständig åtbörd
Mig skicka i min sorg. ...
Gamble Sorgfrij.
Kan det oss väl tillåtas at blij litet
Här för oss sielfve? Är den gunsten eij för stor?
Officeraren.
Ingalunda, Herre; vij villja gå alla ut.
(De gå ul.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
