Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunno Eurelii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lxxxiv.
De Änglar, Herrans Häär, som Kungens Lijf bijstoge
Och förr om Kung och Troon och Krona höllo vård,
Hans sälla Siäl de nu på sine Armar droge
I denna Sälla Borg, den stora Konungs Gård,
Där alla Helige sin Stall-broor emot toge.
Gud sielf een Krona, som var ingaleds så hård,
Som den Han hoos oss drog, uppå hans Hufvud sätte,
Af hvilkens Asyn Sool och Stiärnorne blee mätte.
LXXXY.
Nu började de fbrst med tårar ned på Kinder,
Som stodo brede ved det höga Kunga-lijk,
Och Klagan öfver liudt, den Ingen tälgia hinder,
Lijk som en häfftig Storm in i een trångan Vijk
Up uhr den vilda Fiool de stolte Böljor vinder,
Att Skrija, Usla Stund, men uppå Jämran rijk,
Som Oss vår Kung, o nöd, och Herre nederlade,
Hvars lijke Soolen förr och Svea ey sett hade.
LXXXYI.
Men Drottningen, som ey den Ynkia Kunde skåda,
Hon lade sig til Sängs, af ängslig Omackt siuck,
Och sade, du, som tog min Kung, kom tag Oss Båda
Och giör tillijka, att oss täcker Mullen miuk!
O att min Bön och Grååt och Yilja kunde råda, 7
Så redde man Mig och i Dag min Svepe-dukl
Och ty jag förr ey fick min Egen Herre fölgia,
Så följe jag min Son, at där min Grååt fördölgia.
LXXXVII.
Hvij är Naturens Lag så aldeles för andrad,
Min Kung, min Eenda Son, som boort min Jorde-färd
Utreeda först, hvij är Han nu så förut vandrad?
Som kunde och uppå Sin Sälla Troon var värd
At sittia långe Ahr, hvars Styrsla aldrig klandrad
Är någon sin utaf så Leeke man som Lärd;
Min* Ögons Kiällors röhr de äre alle lösta,
Förutan Gud kan Mig nu ingen mera trösta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
