- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 6. G. Eurelius[-Dahlstierna], C. Leyoncrona, I. Holmström, J. Paulinus [Lillienstedt] och O. Wexionius /
28

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunno Eurelii vitterhetsarbeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XCII.

Den unga Konung CARL med sine Systrar båda
Förvandlade sin Hy, ocb i den samma stund
Var deras Roosen-Kinn den tree-fåld Morgon-råda,

Förbleeknad, lijk den Duan, som Norden-vädrets Mund
Få Mareken pustar neer; den stora Sorge-Våda,

Brast äntelig så uth uhr diupan tåre-brunn:

Vår Kung, o Herr-Faar Kiär! där öfver Vij så gråtit,
Hvij haar du dine Barn och trogna Folck forlåtit?

xciii.

Vår Herr-fabr, milde Kung! hvij vil tu från Oss gånga?

Blijf dock än hooss Oss q vaar, ach hör Oss dock et Ord:
Fast än de Ord, vij haa, de äre ganska många;

Hvij är vår oKunga-troon til Sorger eenda giord ?

I våre Korte Ahr, hvij haa vij Klagor långa?

I Skogen gången år den Stiärna uti nord,

Som för Oss vaakte stads och aldrig boorde gladas;

Det giör, att Vij med Grååt, som een svår Börda, ladas.

xciv.

Sij Svea vårt tillijt, som Oss nu borde trösta,

Hon flyyter Sielf i Orååt af stoort Bekymmer matt,
Uhr hennes Öga kan man hele Strömmar krösta;

Så hårdt haar Alle slätt den strängia Nöd til satt,
Des Hiärta i dess Lijf mån som een Slägga bosta,
Seen som des Vijse böd de trogne Bijij god natt.

Så hördes, att Kung CARL den Tolffte sig beklagar;
So var hans Systrars Suck, Så Natt som liuse Dagar.

xcv.

En Jungfru, Ådel Möö a5, sig på den Öö uphåller,
Som Svidiot Kallad är på Runars Stafve-sätt,

Hon, fast hon Aldrig är, ändå heelt Nuger Skaller **,
Dock räckna kan sitt Namn af hog uhrminnes Ätt,
Vill nu ey låta sig mer trösta, sådant våller,

Den store Konungs död, hon blijr af tårar mättj
Det är den Spijs, som hon hvar Måltid till sig tager,
Det är den salta Dryck, som hon sig sielf tillager.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/6/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free