- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 6. G. Eurelius[-Dahlstierna], C. Leyoncrona, I. Holmström, J. Paulinus [Lillienstedt] och O. Wexionius /
66

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunno Eurelii vitterhetsarbeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CCXLIV.

Un ds mig een Gång ett Rum m i mine kände Skogar,
(Som Jag een Huus-vill lijk nu vanckat siutton Ahr)
Dijt ingen Landsväg gåår, och inge store Krogar
Och inte Herrehuus på brede Murar ståår,

Dijt intet Präcktigt Skepp med hårdan Döön sig fogar,
Jag skulle Konung CARL den Dyra Hiältens Båår
Och CARL den Tolftes Thron een sådan Vijsa qväda,
Att man i Tusend Ahr skall tusen Gång sig gläda.

CCXLV.

Men nu är Tijd, att lag mit Qva til Ända lagar:

(Den, som minst Vett haar fått, baar offta mäst af Mund)
Gud gee vår Unga Kung så månge Frögde-Dagar,

Så mången rolig Natt och signad Glädie-Stund,

Till Tröst och dig till Måhn, min Väna, som nu klagar,
Så månge sunde Ähr, som Godmunder på Grund,
Helsungars gamle Kung, i fordna Tijder åtte 117,

Det komme, Svea, dig och Kungen din till Måtte!

CCXLVI.

Så lyckta Talemann, och Mångens Suck och Läte
Moottog hans sista Ord, och uti samma Sinn
Med mer tilfreds-stält Mood, doch än med Tårar täte,
Som lijkt två Bäcke-fall stridt runne ned på Kinn,
Steeg denna täcka Möö sackt-modigt up af Säte,

Att med sorgbundan foot nu följa Kungen sin
Allt dijt Hans Dyra Kropp vill hvijla til den Dagen,
Han, lijksom Siälen är, skall blij till Himbla dragen.

CCXLVII.

Nu hördes Ginast gåå de månge store Klåcker
Med ynckeligan Toon, när denna Jorde-färd
Och börgia skrijda fram: hiälp Gud! det Steen och Ståckar
Till Klagan haar beveekt; Sij Svea, som förtärd
Var fast af myken Grååt, med Ogiämt-flugne Låckar
Och vidt-uprifvet Bröst ut af det Sorge-svärd
I hennes Hiärta stod, kund’ inte meera grååta,

Ty ingen Vättska meer fanns i des Ögon såta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/6/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free