Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunno Eurelii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXII.
Hon är väl lijtan Jungfru, men strijder som en Man,
Och alle hennes raske små-Svänniar,
De fächta som kiämpar; hvar öga skiönia Kan
Hur illa Gårda-hoopen där ve gränniar.
LXII I.
A Kung CARL han satt på förgyllande Stool,
Han månde där ve lijte säg besinna,
Och saa: Är dä den Vänskap, du svoor oss i fiool,
Du tro olösa? Gud ska’ däg finna!
LXIV.
Just lijka som ett Leijon, som hinsidon Öön
Får höra sina späde Ungar skrijka,
Full ifver å full harm dä lägger säg i Siön
Och hinner forn’n man troor öfver vijka.
LXV.
Så modder, ve Carlshamn steeg Kung CARL om bord,
Straxt hyssades Trossar och Ankar.
A Herren vare mä däg i Gierningar och Ord,
Och främje dina Anslag och tankar.
LXVI.
Å Kung CARL drog öfver dät salte Haaf,
Hans Segel stode alle beelt stinna,
Hans Skepp lupo alle för Vinn i fult traaf
Ä lyckelig Hamn alla de finna.
LXVII.
Den Svänska Flåte lade ved Päronö til Strands,
CARLS Hiärta af Ifver mon brinna.
Han fråga sine Svänner: Hvad giör nij nu til Lands?
De roopte alle: Döö eller vinna.
LXVIII.
Straxt tåga Konung CARL med ottatusen Mann,
Alt under de Gårda-härars Bårgiar;
Men då ska troo Herr Päders öga dä rann
Af Skräck, Ängst å tusende sårgiar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
