Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunno Eurelii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dän siöna Guda-bild, som bär sig siälf til Grava,
Då när dät prålar mast vårt arma Kiott ok Blod,
När det tyks mäst i våld Godz, Makt och Ära hafva
Så svinner det sin kos med sitt förhäfna Mod»
Så at den Världen all mäd tnsend Offer ärat;
Däns höghet, Land och Folk på Solens vagn frambar,
Snart blir med Skröplighet för alt sit Prål besvärat
Ok Aska vitne blir til hvad han varit har.
De gröna åren månd’ för Silverhåren vika,
Tid nöter Tiden ut, gör roda Blumman blek,
De Männ i Tapperhet mäd Läjon giordes lika,
Snart tröttas up igän ok ledas ved den lek.
Den Fägring, som i Går gikk Purpurfergan över
I liflig liuflighet ok skattades för Gull,
I dag en Svepe-duk ok Säng i Stoft behöfver,
När Tiden fyller up des Rosen-mund med Mull.
Så är vår ögna-lust vår Ungdoms friska Eiärna,
Som växer stadelig mit bland sin undergång,
Mot hvilken Snö ok Siö, Svärd, Eld, Luft, Siukdom spiärna,
Ok när man tror sig bäst, så rammar Döden fång.
Vår bästa Mandoms Håpp, när det på faste Murar
En evig grund syns fått, upbygt af Tidens hand,
Si Tidens omsvef, som en tiger der på lurar,
Ok sargar det til Döds med en Rof-girig Tand.
Ok de (fast tusend ei dät ände-målet hinna),
Som Åldrens Daga-mått, få ok des Bräcklighet,
Väl önska åter, män sin Önskans rum ei finna,
Sin Ungdoms Kvikhet ok sin Blummas Liuflighet.
Dok hvilkom gamle Ahr ha gort en skallot Tinning,
Som har för andra lyst, af ålder vijs ok mätt,
Han kan för alsköns prakt väl hålla for sin vinning
At mäd en Salig Död få samlas til sin Ätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
