Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Israel Holmströms poetiska skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utaf kiärleks liufva ell,
At han griper dristigt tell,
Som en högbent tappe yfves,
Bångas, brottas, slits och rifves,
Karlar utaf kiärleks skått,
Till des han en kyss har fått
Får han mera, må han giöra:
Derom vill jag intet rora;
Wer die Kunst kan, wie man spricht,
Der beschäm den Meister nicht
Den som nykter trumpen sitter,
Blir han full, ock vinet spritter
I hans hierta, blir han glad,
Qväder, då han aldrig qvad,
Börjar på så lustigt tralla,
At han frogdar sig ock alla,
Som der are, när de sij
En så trumpen glader blij.
Den som nykter knapt kan krypa,
Får man vinet litet drypa,
Rinna i hans strupa trång,
Giör han underliga språng
Uppå bord ock uppå bänkar,
öfver dorar, ofver skiänkar
Oförsiktigt upp ock ner,
Giör sig galen med maner.
Den som ängslas uti hierta
Ock af motgång lider smerta,
Eller armod sätter till,
Att han nykter dåna vill,
Gier man dricka, lär han glömma
All sin motgång, fuller drömma,
A t han ingen motgång har
Eller haft i sina dar,
Utan dundrar, dricker, svärmar
Med de andra, ock allarmar,
Bullar upp med skratt ock skrik,
Som han vore skatterik,
Liksom honom intet fattas,
Men af alla hålls ock skattas
För en rik ock lycklig man,
Som så lustigt lefva kan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
