Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Israel Holmströms poetiska skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad Öfvermåttan frögd i allas hiertan brunnit,
När derom första bud til Stockholms portar hunnit,
Dhet vet then himla-macbt, som kungars konung är
Och uppå Svea land ett nådigt öga bär.
Allena måste vij olycklige beklaga:
Ändå en hastig frogd vårt hjerta mån’ betaga,
Så bröt en hemblig sorg doch straxt thes liufva kraft*
Uti en allmän frögd så frögda vij oss knaft.
Ty ett alfvarligt bud beröfvar våra leder
Innan kort tijdz förlopp af alla sijdenkläder,
Som, virkade med gull och mer än en couleur,
Bland folk och samqväm var vår största prydnad för.
Er villia är vår lag, o vijse landzens fader:
I veeten aldrabäst, hvad gagnar eller skader.
Vår högsta längtan är at lyda edert bud,
Häreffter vijsa oss utbi en sådan skrud.
Som kan befria oss fiscalers pung at rickta
Eli’ uthi brist af silf med bara kroppen plickta.
Men ack, besvärligt värck, at giöra nya klär,
När uthi boden tyg, i pungen intet är,
Och när ey heller mer emot oss, flickor arma,
Vår gambla vän Credit sig värdigas förbarma!
Hvad utaf timligt godz ännu är i vår hand,
Det offras villigt upp vår kung och fosterland,
Fast skulle intet mer än lifvet Öfrigt blifva;
Thet gifs med hjertans frögd alt hvad vij där till gifva.
The svåra tider ha nu stäckt vårt öfverflöd,
Och then kan skattas rijk, som intet lijder nöd.
Ansee vårt usla kön, o far och tappra hiälte.
Till thess I segersäll hemkommen utur fälte
Och föra ymnigheet med er till Sverges bygd!
Tillåten, at vij må få prijsa eder dygd
I våra gambla klär! Å sannerlig vi sväria,
Yij kun’ oss annars ey för nakenheten bärja.
Omskiönt på en bar kropp naturen teer sig stålt,
Så bjuder blygd likväl, det skÖnsta hålla dolt.
Yij arma ha ju ey så lyckelige varit,
At vij med er, vår kung, till zarens läger farit,
Och där fått hvar sin päls: ty unn oss glädjen vår,
At vi de gamla klär få slita än par åhr.
Vi lofva er til löhn den skönaste Printsessa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
