Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Israel Holmströms poetiska skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så tanckt’ iag, förr än iag betänckte hvad iag tänckte;
Men när iag mitt förnufft nå’ lijtet högre lånckte,
Så ronte iag, at alt, som glimmar, år ey guil,
At veriden rnedh alt si tt år aska, stoft och mull.
Fast jernet synes starckt, det kan doch lijkväl nötas;
En hårder diamant kan också sönderstötas;
Den tiocksta bomen tröst en gnista giöra smaal,
Och vatnet mången högd fösvandla i en daal.
Hvad nånsin varit haar, hvad ar, hvad an kan blifva,
Det måste alt förgås och oss den lårdom gifva,
At alt hvad börian hafft en åntlig ånda taar,
Hvad var, hvad år, hvad blijr i inte stannar qvar.
Jerusalem, som var den störste hieltens fåste,
Är omvåndt och omkull, otrogna siålars nåste.
Det gyllne templet, som var Herrans egit huus,
Är jorden lijka giordt: en groop med sand och gruus.
Forbundzens helga ark år ochså sonderbrutin,
Emedan Herren sielff aff Juda bleff forskutin;
Ja, Christi egen graff måst’ och förändrad blij:
Hon är en giömma nu aff munekars spökerij.
Sij, hela Canans land, det Herrans folck bebodde,
Som Herrans rätter holt och på hans löffte trodde,
Bebos af dem, som dierfft bespotta andans ord,
Förachta Herrans nampn, förföllia Christi hiord.
Den gambla veriden har af vatnet fått sin ånna;
Den nya, som än står, lär Gud med eeld förbränna,
Då Jesu skiöte blijr de trogne siålars parck,
De fromma kroppars skiepp, den andre Noæ ark.
Som yerlden sielfver år, så år och veridens baren:
Ett ynckligt ingenting, ,en visput våderqvaren,
Som kringar sig omkring, men blijr på samma rum.
Vårt usla lijff det är ett hafzens svall och skum,
Som kraftigt syns och starckt, så länge vådret brusar,
Men straxt osynligt blijr, när böllian ey mer frusar,
En blåsa, som en storm på vatnet svarfvat har,
Den doch en lijten pust all skapnad straxt betar,
En sniö i sommartijd, den solens heta smälter,
En roos i vintrens frost, som blijr aff kiölden fålter,
En ijs om våren, som ey bryter eller bär,
Ett Soolskijn om en host, som kalt och kulit år,
Ett lijtet godt, där dock fast mycket bättre fattas,
Ett stort besvär, som här af oss för hugnad skattas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
