Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Paulinus' vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O o
gladare anblick än i Abo. Ar 1675 begaf han sig ofrer
till Sverige, på det bästa rekommenderad till Abo
akademies kansler, den gamle grefve Per Brahey som visade
bonom mycken bevågenhet. Presidenten i Svea hofrätt,
friherre Knut Kurck, blef ock hans välvillige gynnare. I
Upsala gjorde han lagfaretiheten till sitt hufvudstudium
och inskränkte sig ej blott till den svenska, utan
förvärf-vade sig derjemte grundliga insigter i den romerska
rätten. öfriga studier och vittra sysselsättningar försummade
han icke heller. De gamle Grekers och Romares literatur
utgjorde hans älsklingsstudium, och med de nyare folkens
vittra skapelser gjorde han sig äfven förtrogen. Snart
hade den unge finnen för såväl grundliga studier som rena
seder äfven i Upsala forvärfvat sig ett aktadt namn och
rykte, som ännu mera ökades, då han den 13 Juni 1678
offentligen inför akademiens lärare och den studerande
ungdomen uppträdde med ett tal på grekisk hexameter.
Ämnet var äfven denna gång finska fosterjordens ära och
beröm: dess fägring och bördighet, dess innebyggares
enkla seder, dess berömda inrättningar och frejdade slagter
prisas efter h varan dra och skildras med hänryckning. Detta
tal lät han sedan trycka och tillegnade detsamma sina nyss
nämnda gynnare, grefve Brahe och friherre Kurck. Sedan
har det blifvit omtryckt i Helsingfors jemte svensk
öfver-sättning af A. G. Sjöström.
Paulinus var begåfvad med rika anlag for poesien och
derjemte väl bevandrad i den moderna literaturen; det var
derföre naturligt, att han äfven på modersmålet ville försöka
sig i skaldekonsten, och hans försök derutinnan uthärda
jem-förelse med hvilkens som helst af hans samtida
skaldebrö-der, bland hvilka han räknade många af sina
studiekamrater i Upsala. Hans fria efterbildningar af spridda delar ur
Guarims dikt: Il Pastor fido och GtUlL Brébeu/s En-
tretiens solitaires äro utan tvifvel från hans studenttid,
äfvensom den täcka visan: Klagan öfver Iris’ af re sa,
hvilken, ehuru original, dock tydligen visar, att den
tillkommit under inflytelse af italienska mönster. De två
första verserna af denna visa hafva länge icke varit kända.
De finnas icke heller bland hans öfriga poemer i de
Palm-sköldska samlingarna, utan äro funna i Barbara
Leyon-cronas s. k. visbok. Denna afskriftovisar ock, att
poemet härleder sig från nämnda tid. Är 1686 utgaf han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
