Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Paulinus' vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att skyndsamt återvända till Stockholm for utöfvandet af
sina tjensteåiigganden. Till förman i kammarkollegium
fick han nu först kgl. rådet Gustaf LtUiencrona och efter
dennes död 1687 Fabian Wrede. Hos båda lyckades han
ställa sig väl. Äfven konung Carl XIy som noga kände
personalen vid rikets kollegier och kunde bedöma hvars
och ens förtjenster, visade honom mycken bevågenhet.
Ett prof deraf fick Paulinus erfara, då han den 6
November 1690 upphöjdes i adligt stånd, hvarvid han kallade sig
LILLI ENSTEDT.
Den nye ädlingens närmaste befordran inträffade ej forr
än 1692, då han utnämndes till sekreterare i Svea hofrätt,
och kort derefter blef han sekreterare vid den
lifländ-ska kommissionen, nedsatt for att bedrifva reduktionen i
Lifland. Snart hade Ldllienstedt vunnit ett så stort
förtroende hos konungen, att denne lofvat att vid första
inträffande ledighet utnämna honom till statssekreterare.
LU-liemtedts utsigter åt detta håll gingo dock förlorade genom
konungens oförmodade död 1697. Likväl utnämndes han
den 15 April 1698 till revisionssekreterare och
förordnades tillika att deltaga i den för utarbetandet af en ny
lagbok nedsatta kommissionen. Ar 1702 utnämndes han till
ordinarie ledamot i densamma, då han fick sig uppdraget
att redigera Dråpmåls- och Sårmåls-balkarna. Äfvenledes
deltog han i ett likartadt arbete med Riga stadsrätt, som
företogs i afsigt att med tiden bringa Liflands lagverk i
öfverensstämmelse med det svenska. Efter Carl XI:s död
råkade lagkommissionen småningom i ett slags försoffning.
Carl XII hade under sina fälttåg hvarken tid eller lust
att ingå i någon omständligare granskning af
myndigheternas i Sverige förslager, och den civila förvaltningens
och de serskilda kollegiernas verksamhet förslappades. .
Tjenstgöringen vid en kommission, hvars arbeten så
likgiltigt ansågoe, kunde i längden icke blifva angenäm.
Lil-lienstedt önskade sig en annan verksamhet och vann sin
önskan, då han 1705 utnämndes till vice president i
Wis-marska Tribunalet, en öfverdomstol för Sveriges tyska län^
der. Förste presidenten Johan Rosenhane var då på en
beskickning till Berlin, hvarfore Lillienstedt straxt fick intaga
ordförandens ställe. Med sin vanliga drift och verksamhet
skötte han denna sin nya befattning, hvilken ej blott
inskränkte sig till lagskipningen; han fick äfven en vidsträckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
