Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Paulinus' vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den rätta Guden är nu uppenbarad vorden,
Som ensam styra veet den vidtbegrijpna jorden.
Hans bud från ostan går och bort till västan föörs;
Hans röst i sunnan gnyyr och längst i norden hoors.
Så kom och skynd’ ehr fram, I morgon-länders vijsa,
Lätt nyia stiernan ehr till denne guden lysa!
Han ligger uthan pracht och prydna, nakot, arm,
Osynlig, späder kropp-, näst kyska modrens barm.
Dock tvijka eij: han är den printe, I effterleeta;
Gå fram: han är den Gud, den I begären veta.
Tee vyrdnat, vijs ehr plicht, giee kunga-gåfvor här,
Som Inders rijka barg och Saba skogen bähr,
lag från vår arma nord och intet utheblifver,
Fast iag ey myrrha, gull och kostbahrt rökvärck gifver,
Det hårda himlen sielf ey gaf vårt steela land;
lag mig inställa tör med tom och torfftig hand.
Tom är min hand, men bröst och munnen full af gåfvor,
Som täckes meer än gull och stålta världens håfvor;
Det är det loff, som af en underdånig siähl
Dig, Jesu, ofra skall din dyrt-betahlte trähl.
Så länge i min kropp sig varma blodet rörer,
Ditt värda hampns beröm iag på min tung# förer;
Och meer, seen iag en gång uhr kroppens fängsel frij,
Dig får en reener siäl i fadrens rijke sij.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
