- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 6. G. Eurelius[-Dahlstierna], C. Leyoncrona, I. Holmström, J. Paulinus [Lillienstedt] och O. Wexionius /
277

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Paulinus' vitterhetsarbeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så hastigt soolen ey åth hi ram la daggen drifver,
Matuta nattens lins så vijgt ey släcker uth,

Ey förer vädret bort så snart ett dön och li ud,
Som världen och dess ståt til rök och intet blifver.

Af ett ofannligt qvaf, af öde, tomt och inte,

Alt vordne vordet är; så allt, hvad man här sijr,

Ey annat är än int’, och allt til inte blijr:

Ja int’ är världen all, och världen all allzinte.

Af een behaglig dröm ju glädien längre duurar,

Än af all fåfäng lnst oss världen skänckia plär;

För man rätt henne får, för hon reen borto är,

Der drömmen hugnar mäan, än man i dvalan luurar.

Allt står i obestånd hvad himlens hvalf betäcker;

Doch kan een menskie-bild sig tookot billda inn,

At han beständig är: ach, yncke-värda sinn,

Hvess blinda phantasij slijk tancke af sig väcker!

Homeri vijsa munn förmycket oss tilskrifver,

När han ett löfveblad, som efter åhrsens tijd
Snart grönskas, snart döör bort, vårt väsend lijknar vijd:
Ty mindre stadigheet naturen oss medgifver.

De blädror, som man seer att rägne-dråppar göra
På hafsens lugna brädd, som, bäst de stinna stå,

I luften svinna bort och hastigt söndeimå,

Sij, dem man billigt må ved menskio-lijf jämföra.

Lijk svagan skiär-karls båth, som vinden gunstig niuter,
Een mänskia sväfvar här på vällusts falska haf,

Thes dödzens grymma storm sidst säncker henn’ i qvaf
Och äntlig som ett vraak på grafsens klippa skiuter.

Som myran fijker kring i bärg och skogar öda,

Så mänskian och med fiijt här rijkdom efterfaar;

Om vintren myran gagn af sitt i jorden haar,

I grafven mänskian me er haar intet för sin möda.

/

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/6/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free