Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wexionii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXVIII.
Peetora pauper seeura gerit. Idem.
En fattig väl-förnögd, han bär ett säkert bröst,
Han finner meer hoos Gudh, än någon mammon tröst.
LXXIX.
lodids rebus longius ærum est idem.
En menn’skias ofärd blijr aff henne offta vålder,
Dy alt omåtligt haar en kort och ringa ålder.
LXXX.
TU den alt-fordårfvande Tallusten.
Vijk aff, fru Lusta! Du oeh jagh förlijkz’ ey samman,
Jagh gitter ey ditt aap och myckna fiättia sij.
Du lofvar verldzlig lust; jagh söker cvigh gamman,
Skal och som Hercules digh altijdh vidrigh blij\
LXXXI.
TU en fortreteligh stoor-språkare.
Än ähret ett, som digh uthi din lärdom fehlar:
En menn’skias tunga är en ting som slår och heelar,
Soro bringar lijff och dödh, dhet hielp’ och stielpa kan;
Styr tungan, hoo der vil, blij hållen för en man!
LXXXII.
Pae ea, quæ moriens facta fuisse velis. Döden.
Hvad står dig nu til rådz? Din döde-klocka klamp tar,
Du skils rätt, som du kom, från veriden blott och baar;
Dock aff din händers värck man slutelin affhämptar,
Om du medh redligheet ell’ flättia vandrat baar.
LXXXIII.
Helvetet, dhe fördömdas pyno-stadh.
Beklagligt vilkor, ach, oändligh nödh och jämmer,
Osäyligt vee och qvaal, som ouphörligt klämmer
Dhe dömdas siälar i ett grässligt brinnand’ blåå
Och häfftar dem in om en faaslig mörckzens vråå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
