Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wexionii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En siömans olägenheet
(Søen som oss aldraförst med båtar lärde vandra,
Han måtte mehra modh och hierta hafft an andra,
At han for haffzens diup slätt ingen faasa baar,
Men medh ett bräckligt trää dhen stålta böllian skaar.
At han, när skeppet hans aff vågen börja skakas,
Ey til sitt fasta land sigh vände strax tilbakas;
Men medh ett oskräckt modh sin koosa korde fram,
Fast vågen ijfrigt slogh och skölgde på hans stam.
Han hade rättligh då aff rädzla kunnat bäfva,
När dhet förbistra* haaff sin vat’n borja häfva
Och vräka lijk’ som bärg uthu dhes diupa vråå
Sin 8Önderspridde vågh til högsta himlens blåå.
Hva’ får en siöman dock för häpnad, skräck och faasa,
När som å hvarje kant dhe stumma böllior raasa
Och sköllja på hans skepp med tummel, gnall och gnyy?
Nu seer han grundlöst diup, nu himmel, stiernor, skyy.
Dher haffzens grymma vågh på högsta klippan svalla,
Dhet syns som himmel, jord, och alt begynte falla,
Hans skuta runckar starckt och skyttlar mast och bord,
Då Æol pustar upp uthur sin stränga nord.
Nu sijr han, hur ett moln medh storm och ovär* hotar,
Strax dher en annan vägg medh regn och vätska motar,
Nu är han mycket gladh at himlen teer sigh hull,
Strax slår en vidrigh pust hans goda hopp omkull.
Om i hans segelfabrt, då lyckan honom gynnar,
En önskligh drifvand’ vind, som seglen maklin stinnar,
Leir vexer strax en storm medh sådant bruus och braa k
At sidst han medh sitt skepp måst ynckligh gå i vraak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
