Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wexionii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De mycket sällan till een langlig ålder hinna;
Een stöt, ett hastigt fall for alt dess alt i kraas.
Da fräcka Hemors son, att evigt vore glömbder
Den standh, iag aldra forst din kyna ögon sågh,
Då egen villigt iag var i din fambn förgöm der
Och din förliebte kyss på mina läppar lågh.
Den sära sötman, som min sinnen du bedåhra,
När iag mitt evigt vee i såte armar slööth,
Då Sichem med sin kyss min haala ungdom såra’
Och från min rosenståck den första blomman brötb,
Den är sin koos: dhet band, vår älskog då besegla’,
Var mächta kiärligt, men, ach jämmer, obetänkt
Här må I ehr med flijt, I unga hiertan, spegla,
Den här tills intet har nån kittslig galla kränkt
Har ofta kan oss gifft för sacker-värk behaga!
Veet, och en basilisk sig döllia i ett ägg,
Ja, fåfängt glitter-gall kan och vår syn bedraga,
Det skiön8te vijn kan gee een mehr än vidrig drägg,
Vårt sielfbedrägeri oss afla slijka griller,
Som i vårt önskeglaas alt stort och manligt tee;
Men när vij see oss om, så är det blinda briller,
Dermed vij irrandh’ glaas för klara stiernor see.
Na mera veet min skimpf af intet slat ell’ ända;
Det svåra efftertahl bedröfvar mäst min siähl.
Mitt fall lär blij ett vee hoos syskon, slägt och kiända,
Men i min fiends kram ett hiärteväckand’ väl.
Men hvartill längre, det ey ändas kan, begråta?
Den ström, som är förbij, han mahl dock intet miöhl;
Det är för sent om lof compass och ankar låta,
När oss een Steen i grand har söndrat roor och kööl.
Na, Dijna, bryt ditt q val, betänk hvad du har varit,
Hvar du äst kommen från, och hvar du hambna skall!
Här på een seprig baan din angdom vilse farit;
Att söria öker, men förendrar ey ditt qvahl.
Så lät det svagheetsfehl een tijdig ånger rätta!
Den blijr sin synder qvitt, som giör een richtig book
Da veest, een andacht kan ditt svåra samveth slätta:
Ty fall medh tårar här din Herre Gadh till footh!
Oändligt väsend, ach, här störter iag mig neder
Och å min bögda knä dig bicktar all min gråth;
Jag föllier hvart mig hälst din goda anda leedert
Har din barmhertigheet dock hvarken måhl ell’ mått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
