Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wexionii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, sager man hallst när om gifftermåhlen språkas,
Dhet går som lyckan vill och rätt som folke råkas,
Dher geer då hvar en lahm een flaat och fiollot dom,
Dy at det var Gadz värk, dbet tahlar ingen om.
Bort, bort med sådant praat, medh slijke sluut och tanck&r,
Vij veete Herrans ord och hvad i staden vanekar,
Det var sig godt ell’ ondt, är alt af Herrans hand.
Han knyter, när han vill, och loser ächta band,
Han geer och taar igen, när så hans almacht täckes
Det vare at vår frögd forlanges eller stäckes,
I timligheten här det tijmar ock det går
Alt uthaff hans behag, som våra hufvndhår
Och deras räckning veet, som med ose menskor deelar
I halfft och heelt vår tarf, så ingen ändtlin felar,
När rätta tijden blijr på nåhring, broo och brad,
Om hvar man veet derom at bedja rätt sin Gad.
Vårt edla hionelagh, som na å dhenna dagen
Kun’ väreklin vittna om dhen reena kärleekzlagen,
Bom medh ett ecbta band forbinder man och fru,
Gior’ tree ell’ fleer aff ett och åter ett aff tno.
Är oss enn spegel och ett märehligt effterdömme,
Som ryser nog ifall at nij oss sielfva glömme,
At ja den högste ä’ som knyter denna knaat
Och at dee para sig aff himblarnas beslut
Dem har ey något löst ell’ slipprigt älskogstycke
Belagt å denna dag med sina heeders smycke,
Men en belåtenheet, som stödjer sig på dygd,
Som är på ährans grund och hvijta vingar bygd.
Herr brudgomme han har sig lycklig til att skatta,
Nu lyckan honom vill i sina armar fatta,
Ja,.medh en större frögd och fägnadh stråhla ann,
Än det min svaga hand i pennan fatte kan.
Han får een ädel vän, den sielfva dygden tienar,
Den*aart och slögd baar ditt nthar sin moders spänar,
Der all fnllkomligheet ha satt sin rijka satz,
Der vett och fägring valdt sin skona sammelplatz.
Een ovärderlig skatt, som aff den höghetes hyllest
Och milda faderhand är gifven, som till fyllest
Hans hierta gläd i a lär, een pärla, een iavel,
Een reen och liuflig siäl, der hvarken fläck ell’ feei
Förtruteoheeten sielff och affvandztangan funnit,
Hvars hitterheet hon steds med dygden öfvervonnit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
