Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wexionii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der mangen ungers vän n ocb jungfru lijder meen.
Hvad andra önska sigh och outhsäylin längta,
Vedh hvilketz mistning dhe och ha een hemlig harm,
BehÖfver hon ey meer at ängzligt effterträngta,
Hoon har det i sin fambn och å dess söta arm.
Hvad då? Herr Michilson, den sielfva ähran kröne .
Den utaf ingen masq el* skymptans färgor veet,
Den dygden räknar bland dess egna adeel-söner,
För dess berömbda troo och reena redligheet;
Han ställer sig härin til hennes tienst och lydna,
Den förr all träldom och all bunden lefnat sky dt;
Han räknar nu för vähl och för sin högsta prydna,
At ha sin frijheet i så sötha boi or bydt.
Vählan, den tijden blijr, som syntes så bedröfva,
Nu mehra god och gladh, dhe roota himmel an,
Och få med nöijsamheet den skiöna lusten öfva,
Dem Venns säia lähr och iag ey nämbna kan,
Än til go natt ett ordh, färeente, såte sinnen,
Som blifvit nu af toå ett ouplosligt ett,
I ähren värde att väbl hundra ähreminnen
Beqväda skull det band, som mellan ehr är skedt,
Att,man ebrt låford sku på ryctets flygel häfva
Så högt som Plejader och Carlevagnen stå,
At ingen dysterheet dess strijmor måtte qväfva,
Så länge måhna, sohl i sina tienster gåå;
Men som det är ett värck dess mindre uthaif nöden,
Som ehr, ehr egen dygd odödliga giÖr,
Så at I påcka grifft och graff och sielfva döden;
Dy iag ey länger kan ey heller skrifva böör,
Men stannar där uthi, att ächtenskapsens fader,
Som öfver himblens hvalff och höga fästen råår,
Hvars löfte Abraham och Isaak giorde glader,
Den genom alla skyr med glimmand åskia slåår,
Må giuta uth sin nådh til begges dera grönskan,
Meer än iagh önska kan el’ Monus unna vill.
Då går det rätt, och vij ha vunnit all vår önskan,
Om innan åhret skeer, hvad iagh nu gissar til. —
Jagh vill medh mehra ey er liufva qväll förnötha,
Jagh tycks Gupido blååss alarm til så en strijdb,
Förutan hvilken, dher I den ey fiijtigt skota,
Ehr aldrig aldrig blifva kan een rätt beständig frijd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
