Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wexionii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Do tord til af ven tyrs, min reese-man, mig spörja,
Hvem vij begrafva bär och s& af hiertat sörja?
Herr Hindrich LiUienborg, i kortbet sagt — en man,
Hvars dödh man aldrig nog tillfyllest saakna kan.
Hans låf vill man ey nu medh breda ord fortallia,
Det bitterheten sielf ey dristar sig at qvallia,
Ocb sig berömmer sielfft; nog at ban namnet har,
Det han en redlig man i all sin lefnad var
Och trodde alla väl och nti allo tiente
Sin vän til villies, gaf, försträchte halp och lånte,
Ja giord’ all villigheet, som någon giöra kan
Uthi sin nästas nodh; men han som fler och fann
Moot all sin goda troo sig tuosentals bedragen
Ocb måste sanna den bekanta växellagen,
At veriden gäckar den, som geer sig alt för blått,
Betalar skam för tack och altid ondt for godt.
Välborne fru, når man beskedlin efftertäncker,
Hvad henne sårar och dess såta sinnen kränker,
Så är ey under at hon qvällier siål och brost
Medh tusen suckningar och raatar hvad til tröst,
Man förebära kan. Hon är som högst bedröfvat
Af Herrans tunga hand, och döden hafver röfvat
Från bennes sijda bort dess bufvud och forsvar,
Dess man, dess andra hälfft och ädla vederpaar.
Och sedan, som man veet, der hufvudet år borta,
Der kommer man i alt oåndelin til korta
Och röner märklin då, at veriden föga veet
Ån uthaf våld och list och oråttrådigheet.
Men som ey ändras kan, det himblen täckz besluta,
Och ingen mänskia må emot dess domar pruta,
I dhet dhe altijdh ha sit vissa måhi och mått
Och dra från Herrans band oss både ondt ocb gått,
Så måst hon jämbväl sigh uthi sin sorg bestilla,
Dher högste vil oss väl och menar aldrig illa.
Den segrar i all sorg och dämpar alt besvär,
Som uti moot och medh vedh lijka sinne år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
