Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wexionii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han som i detta kali nn sone-sonen satt
Har gått sin far-fars vag och budit oss go natt;
Hvars myckna loff man ey behöfver att fortal] ia,
Emedan afvnnden år fattig det at qvållia,
Som sig berömmer sielfft, nog at han namnet har,
At han en redlig man i all sin lefnad var,
I korthet sagt: den som i moot och med var lijka,
Som kunde sig begå med fattiga och rijka,
En herde för sin fåhr, en fader i sitt huus,
I Gudz försambling seen en lampa och ett liuus,
Som gaff ett herligt skeen; men sij den Högstes villia
Var, som iag kan forstå, at ifrån veriden skillia,
Den aldrig veridslig var, at håmpta i sin frögd
Den aff det iordiska sig aldrig fan fornogd,
Men såg dess fåfångheet, dess byar, land och stader,
Som den der viste at han lijkt vid våra fader,
Når man en främling var, ja bodd’ i veriden hår,
Så at dock himmelen var honom mera kär.
O treefalt sålla siål, hvars andeliga vingar
Haa brakt ehr dijt man låf och evig ähra klingar,
Vår stoora himblens Gnd, ehr har en tijdig flycht
Från verldzens boller och dess yhra våsend rycht
Ehr kropp, den sveda, värck, den dödzens grymma pijlar
Haa sarga, bräkt och fält, hår nehr i jorden hvijlar;
Ehr siål, ehr ädla siäl, år oppe hoos sin Gud,
Låfsiunger nu hans namn med hierta, mon och liud,
Til dess den dagen blijr, å hvilken Gud lär dömma
Alt hvad som jord och haaf, hvad graf och grifter gi ömma.
Men hålt! — Hvad stimmar här för ynklig klagelåt —
Jag hor en mångfald röst och stämma, mängd med gråt.
Optimum parentes plorantes pesterl.
Ach, hårda himmel, har du hierta at bedröfva
Oss faderlösa så, det döden skulle röfva
Det end’ och käraste? Få vij ey mehra sij
Den hvilkens ålders tröst vij tänkte til at blij,
Den som oss föregick med alla dygd-exempel,
Som flijtigt mante oss i Herrans huus och tempel,
Var gladlynt om det brast eii’ bröt, tog an sin deel.
Med tack af Herrans hand om var halff elF heel,
Ach, hiertat brister oss, vij smälta uti tårar,
Vår såta fader ach, den jämmer som oss sårar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
